Jag möter ofta organisationer som säger: "Vi är mitt i en förändring, så vi pausar kulturarbetet tills det lugnat ner sig."
Och varje gång tänker jag samma sak: Det är just nu ni behöver det som mest.
Förändring är inte längre något tillfälligt. Den är vardag. Strategier uppdateras, roller förändras, riktningar skiftar. Men i allt det där händer också något annat som inte alltid får lika mycket uppmärksamhet.
Kulturen förändras också. Människors upplevelser. Det osynliga som formar det synliga.
Men frågan om hur förändringen känns får sällan plats. Kanske för att det är lättare att hålla fokus på det aktivitetsplanen. Kanske för att det är jobbigt att lyssna när svaret riskerar att vara obekvämt.
När ledare inte lyssnar går något sönder
Att inte fråga är inte neutralt. Det är ett val som märks. För när ledare inte lyssnar, eller inte agerar på det de får veta, minskar tilliten. Medarbetare sluter sig. Dialogen tystnar. Till slut känner människor att deras upplevelser inte spelar någon roll. Och varför skulle man då engagera sig?
Forskning från Great Place to Work (European Workforce Study 2025) visar att medarbetare i organisationer med hög tillit är 3,4 gånger mer benägna att se förändring som något positivt. Dessa arbetsplatser har också fler initiativ för att involvera medarbetare i förändringsarbete. Det stärker både engagemang och långsiktig hållbarhet.
Det här är inte en mjuk fråga. Det handlar om vad som krävs för att en förändring ska lyckas.
Att lyssna är inte ett tecken på osäkerhet, utan ett tecken på ansvar
Det finns en rädsla i många organisationer. Rädslan att få höra något man inte är beredd på. Rädslan att få kritik när man redan är mitt i något tufft.
Men att inte veta hur människor upplever förändringen är inte ett skydd. Det är en risk. Att visa sig sårbar som ledare, att lyssna även när det skaver, är inte ett svaghetstecken. Det är ledarskap.
Fakta och dialog hör ihop
Enkäter löser inget på egen hand. Men de kan öppna upp samtal. De kan ge struktur åt det som annars blir rykten, spekulationer eller oro. De gör det lättare att ta kloka beslut och att stå fast i dem, med respekt för hur de landar.
Börja i det som är möjligt
Kulturarbete behöver inte vara stort eller perfekt. Det behöver bara börja. Ett enkelt steg kan vara att ta reda på: Hur mår vi egentligen i det vi står i?
En uppmaning till eftertanke
Vi pratar ofta om mod när det gäller förändring. Men kanske behöver vi prata mer om modet att lyssna. Att lyssna på riktigt. Att ta in det som är sant just nu, inte det vi hoppas på senare.
Det är där kulturen formas. I det vi vågar se. Och i vad vi väljer att göra med det.
