Hur blir det med Väsbyhemsandan när hemarbetet fortsätter och har blivit en naturlig del av vår vardag? – frågade en kollega fundersamt.
Jag blev för en stund mållös. Tanken hade inte slagit mig tidigare på det sättet. Under året har vi framförallt fokuserat på att säkerställa den omedelbara arbetsmiljön för alla anställda, både rent fysiskt när många gått över till hemarbete – men även psykosocialt. Men frågan från kollegan fick mig att reflektera över effekterna av pandemin på den kultur som vi har byggt upp tillsammans och som visat sig så tydligt på en fysisk plats – det gemensamma kontoret. Men vad är då Väsbyhemandan? Jo, det är ett begrepp som beskriver vårt informella sätt att bemöta varandra, tycka, tänka och agera. Många på Väsbyhem beskriver det som en härlig stämning som genomsyrar hela kontoret och präglas av omtänksamhet, medkänsla, ett genuint intresse för varandra och delaktighet. Det finns ingen på Väsbyhem, inte ens nyanställda, som inte hört om Väsbyhemsandan från sina kollegor.
Så hur arbetar vi med Kamratskap eller som vi säger; Väsbyhemandan?
Om allt hade varit som vanligt och viruset inte hade varit konstant närvarande i allt vi gör så hade vi haft en temakonferens under hösten. Vi hade suttit tillsammans och workshopat kring aktuella frågor och verkligen försökt vara kreativa i hur vi kan nå våra långsiktiga mål. Vi hade klätt ut och spexat på kvällen och skrattat åt varandras mindre vackra sångröster. Jag tänker tillbaka på 2019 års glitterkonferens och kan nästan fortfarande känna känslan av blått glitter i hela håret. Även morgonen efter :) Om allt hade varit som vanligt hade vi börjat använda vårt nyinredda gym på kontoret och vår friskvårdsgrupp hade hållit i gruppträningspass i vårt aktivitetsrum. Vi hade fortsatt med vår tradition att ha en gemensam fredagsfrukost varje vecka och ibland spetsa till det med en överraskning. Vi hade helt enkelt visat uppskattning för varandra i person varje dag och vecka.
Men nu är allt annorlunda och vi har i en rasande fart tvingats att tänka nytt och tänka kreativt och det har inte funnits så mycket tid till eftertanke.
Året har gått i en väldig fart men nu när jag sitter och skriver och försöker sammanfatta något så grundläggande och viktigt som Kamratskap så slår det mig att, utan att vi har varit medvetna om det, så är det just att värna om Väsbyhemandan som vi i mångt och mycket har dedikerat hela 2020 åt. Vi har tvingats att tänka nytt men det har hela tiden varit målet att fortsätta både se och höra varje person. Att arbeta med individuella lösningar och vara lyhörda för vad varje enskild person i den här situationen har varit en grundpelare. Och att hjälpas åt. Och som vi har hjälpts åt. Vi har hjälpt varandra med posthantering, att skriva ut dokument, tänka nytt och göra om rutiner och arbetssätt, implementerat nya IT-verktyg och säkerställt att alla har hängt med, varit back-up för varandra när anställda har blivit hemma med förkylningssymtom och hela tiden gjort det med ett leende! Årets höstkonferens blev minst sagt annorlunda när vi ställde om till digitalt istället för att ställa in. Inför den digitala konferensen skickades fikakassar hem till kollegorna som innehöll chokladtryfflar, bullar, nötter, frukt, äpplemust och juleskum. Därutöver fick alla kollegor julrekvisita för att spexa till det på distans.
Mitt i skrivandet av detta knackade det på dörren. Det är Väsbyhem som levererar en korg med julgodis och ett rim som tack för året som har gått. En liten sak var för sig men när vi sätter samman de små sakerna så växer det till någonting fantastiskt. En känsla av gemenskap och att det är vi som gör det här tillsammans. Och det måste väl vara Väsbyhemandan om något?
Harminder Mankoo
HR Ansvarig
Väsbyhem
